Den kortare men längre vägen västerut bjöd på oerhört skumpiga vägar, men fantastiska vyer! Upp och ned gick det, och för somliga var det en rivstart på det här med att köra bil i Afrika.
Men det var värt det! Vid lunch stannade vi vid Bosua Pass viewpoint och kokade lite pasta.
Vid lunchen konstaterades att Leijonhielms taktilt nu satt helt löst efter att muttrarna som höll det på plats skakat loss. En hade ramlat av helt och de andra kunde dras åt igen med handkraft.
Innan vi var framme i Swakopmund hade vi sett hästar, strutsar, en oryx eller kudu och väldigt mycket öken.
Vi anlände samtidigt som gänget som tog ”motorvägen”, eftersom de hade uträttat ärenden innan avfärd.
Natten tillbringades på Alte Brücke vid havet och knappt hade man krupit till kojs innan det började blåsa. Hela natten blåste östanvinden. Halvt utvilade vaknade Leijonhielmsarna tidigt för att packa ihop sig så att de kunde lämna His Majesty’s Landrover (se regplåt) för att färdigställa fjädring/dämpning samt åtgärda takttältsproblemet.
