Chobe bjöd på betydligt mer utmanande körning. Flera mil av djup sand, lyckligtvis blandat med passager av fastare mark som tillät oss att ta sats för att komma över nästa sandparti.
Hyrbilarna är så beskaffade att packning och utrustning är avskilt från passagerarna, men för de stackarna som tagit med sina egna bilar så är varje studs och skump ganska knäckande eftersom det blir så tydligt hur allt går sönder där bak. Tänk Musses husvagnssemester.
Familjen Edlund var de första som körde fast ordentligt. Ett plötsligt ”filbyte” resulterade i att bilens underrede gränslade en sandvall, och de blev sittande. Andreas fick ta fram spade och sandmattor medan Sara stod på lejonvakt, med Mats och Erik som moraliskt stöd. Efter ett par misslyckade försök kom vi på att bilen var utrustad med vinsch. Toppen, då fick vi användning av den! Resan kunde fortsätta till lägerplatsen Linyanti.
Linyanti ligger vid floden, eller vad som så här års återstår av den: ett lerigt fält.
De nattliga ljuden bestod nu av flodhästarnas mullrande skratt, ibland blandat med Olles.
