Det var lätt att lämna bridge camp på morgonen den 15 Juli, alla var ju sugna på att komma upp till South Luangwa och Croc Valley för chansen att komplettera vår Big Five (Leoparden saknades). På Lukasa Lodge hade vi fått tipset att marknaden i Chipata skulle vara hemskt bra för inhandling av krimskrams så där skulle vi stanna! Vi behövde ju ändå proviantera för några dagar i vildmarken så en marknad efter bensin, mat, och lunch skulle ju passa utmärkt för att sträcka på benen.
Det blev ingen marknad… Stressen att handla mat i Chipata skulle visa sig vara oss övermäktig. Efter stopp på Choppies där musiken var så hög att vi fick skrika till varandra för att höras längre än 32,4cm från varandra öronsnibbar och där utbudet lämnade allt att önska, inte ens bröd fanns att tillgå. Grupp Albåge och Tholstrup övergav Choppies och körde mot Shoprite i utkanten av staden bara för att mötas av Leijonhielms på parkeringen som konstaterade att ”shoprite är skit, de har inte ens bröd, vi drar till Spar”. Samtliga bilar körde till Spar och handlade så gott det gick, hamburgerbröd fick utgöras av formfranskor och många varor fick stanna på inköpslistan istället för i korgen då utbudet som sagt var något skralt.
Efter mathandling åt många av oss på Hungry Lion och började sedan körningen upp mot South Luangwa NP och Croc Valley Camp.
Ankomst till Croc Valley efter en lång körning
Då vi kapat lodgen i Choma iom långkörning från Lusaka och sen omrangering av camps stod vi nu inför faktum att vi hade 4 nätter och 3 hela dagar i Croc Valley Camp, skönt att slippa fälla tälten!
Första dagen spenderades med att fylla på lagernivåerna av krimskrams då man inte vill missa de lokala varianterna. Det följdes av ett välförtjänt poolhäng. I bakgrunden pågick intensiva förhandlingar med de lokala representanterna för de som ordnar guidade turer i South Luangwa National Park som ligger i flodens förlängning.
Sagt och gjort bar det av i ottan för att se på vilda djur. Det var här det skulle visa sig att ibland kanske det är bra att betala lite mer för att vara säker på vad man får. Vi började turen med tre bilar, två Toyota Landcruiser och ett st Land Rover Defender. Bil nr 1 stannade 10 minuter in i parken, den byttes ut efter ca en timme.
Bil nr 2 stannade lagom till fikat guiderna hade ordnat och den lämnade sen inte parken alls. Det blev till att klämma in sig dubbelt så många i Defendern vilken till Hr. Leijonhielms belåtenhet rullade på utan problem. Den var snäppet bekämvare trots sin höga ålder och imponerande antal mil under huven.
Turen gick stundtals i moll men ack den som ger sig! Efter ett tag med strulande bilar och väldigt snålt med djur började det hända grejer. Egardts och Leijonhielms safaribil hade fått upp spår på hyenor som stod och mumsade på något byte. Efter en snabb biltur och studerande av vilket bytersdjur som blivit nedlagt kunde det konstateras att det varit vilda hunder som jagat lyckosamt jagat under natten. Lejon fäller större djur och leoparder tar hand om sitt byte upp i träd, nu låg en impala på marken och dess ben krasade i hyenornas kraftiga käftar.
Guiderna slog gasen i botten och körde i spåren av hundarna, nu pumpade adrenalinet hos safarideltagarna, skulle de få se hundar?
Det gick fort, efter ca 5 minuters bilfärd och trocklande ner mot den uttorkade floden såg vi dem ligga och sova i skuggan av ett stort korvträd. Sidonotering är att korvträdet äts av vissa djur medan människor i trakten använder korvträdens frukt som medicin.. nåväl.. HUNDARNA!!
wow vad häftigt att få se vilda hundar tyckte de i sällskapet som med kikare och kameror jagat dessa skygga djur under mången safaritur under många år. Barnen verkade mindre intresserade, fula hundar? de ser ju inte ens fina ut. o well… de kommer uppskatta att ha sett dem när de blir äldre!
På kvällen var det dags för nästa tur och få se den svårfångade (på bild alltså) Leoparden. Ett och annat lejon stod också på önskelistan. Det hela resulterade i en slags katt och råtta lek utan råtta och efter avslutad tur heller ingen katt.
Det som hände därefter var desto mer intressant. När vi väl var tillbaka på campsiten och hade ätit kvällsmat började babianerna skrika för orangutang och fosterland. Det visade sig att vi hade Leoparder i campet (eller väldigt nära)!
Efter ett läckert kvälls/natt safari var det utan en god portion ironi att det djur vi letat efter i fyra timmar hade valt att ta det lugnt i vårt camp som måste framstått som en lugn oas då vi befann oss på andra sidan i jakt på sagda djur. Croc Valleys aktivitetsansvarig skulle köra hem för natten och kunde enligt egen utsago klappat leoparden som valt att använda hans fordon som gömsle när den jagade. måste varit häftigt.. för honom…
Följande dag handlade om att gå på marknad igen, förhandla om 60-kilos flodhästar (ja… två sådana köptes och är nu i våra bilar.. Augustin och Anders som de heter skall försöka bli båtfraktade från Dar Es Salaam).
Sista morgonen innan vi lämnade staden Mfuwe stannade Edlunds och Tholstrups och köpte sina alldeles för stora flodhästar och knölade in dem i sina bilar. Nu bär färden mot Malawi och Pottery lodge! Nytt Land och nya härliga mil i bilarna väntar!!
blandade bilder från Safarin
Zebror bråkar
Lurig flodhäst
Fikapaus och bilbyte
Arg turist, oklart vem
