Med Egardts och Leijonhielms i sina bilar påväg mot Mombasa fanns inga stötdämpare att laga, inga överhettade motorer att kyla ner och heller inga souvenirer att putsa upp (dessa hade vänligt nog tagits med i bilarna för skeppning till Sverige, återfås i Oktober). Så vad då göra mer än att bada och hänga vid Tan-Swiss? ja för att inte köpa på sig ännu fler Ketenges från hotellservitrisen Sylvia bokades en tur till Massajerna.
Dagen hos Massajerna började med skjuts på motorcykel och Bungangi (Tuk-Tuk) till deras by varpå utklädning av samtliga turister efterföljde innan vår Guide Paul började berätta om deras by (Paul hade även ett Massajnamn: Olleoukomponojjujjampe.. typ.. det var lättare att säga Paul..)
Massajerna är ett folk som lever med och av sina djur. De flesta Massajbyar håller med: Kor för blod, kött och handel, Höns enbart för handel, Getter för mjölk och kött, Hundar för skydd, Katter för… ja.. inte ens Massajer har nytta av dom men de är likväl där.. samt åsnor för transport.
De har även ett gäng olika högtider/händelser de firar varav bröllop och pojkars omskärelse är de största och dyraste. Till bröllopen får mannens by betala hustruns by i kor, från 15 kor och uppåt kostar en Massajfru.
Omskärelsen är en ruskigt dyr historia eftersom varje pojksnopp tarvar en hel ko att offras. Själva omskärelseriten sker självklart i kohagen och inför öppen ridå, vad annars?! När pojkarna i byn är mellan 13-16 år utförs omskärelsen och det gäller att visa sig tuff, om man börjar gråta får man stå i gråthörnet och tvingas även välja sin fru från de mest avlägsna byarna. Håller man emot gråten väntar ära i att få gifta sig med en kvinna från en närliggande by, needless to say är det förbjudet med all form av bedövning.. huga..
Efter några fantastiska timmar hos Massajerna som avslutades med hopptävling (white men can’t jump.. ja.. det stämmer) tog vi oss tillbaka till vår lodge igen. imorgon bär det av mot fastlandets sista stopp Dar es Salaam
