Klockan 05.45 steg vi upp och klockan 07.30 bröt vi lägret för att ta oss upp mot Etosha National Park. Alla är rörande överens om att vi lämnar Mowani Camp med alltför lite spenderad tid på denna magiska plats.
Med lunchstopp på lokala haket ”The Bakery” i staden Outjo och lite sista-minuten-inköp på SPAR begav vi oss så upp mot Etosha och kom fram på eftermiddagen till Okaukuejo (läses okaukwejo). Mången kötid spenderades i gate/reception och mången papper skulle skrivas på (till RÄTT person, annars får man onda ögat som Franckes fick erfara).
Namibian Wildlife Resorts (NWR) förmåga att läsa mail ter sig kraftigt begränsad vara, troligen på grund av alla papper som fysiskt måste skrivas på, vilket gjort att alla försök med bokning av game drive fallit kort. Efter lite diskussion och snälla ord fick vi ändå hjälp av Maria i receptionen att boka en extern (privately operated) game drive till följande morgon, JIPPI!
Kvällen spenderades med att ordna utomordentligt god BRAAI (Grillmiddag) med elefantskådning vid vattenhålet som efterrätt. Edlunds har under resan dragits med förkylning och nu var det Andreas tur tyvärr, kvällen gick i feberns tecken och 4 lager kläder fick lindas kring hans arma kropp för att hålla honom varm, han skulle bli bättre snart!
Nedan fru Tholstrup som njuter elefantskådning.
Reveljen blåstes vid 06.00 och samtliga stod uppställda för inspektion och avmarsch mot parkeringen vid 07.10. Alla utom Egardts dvs. som valde att ta egen bil istället för att bli kringskjutsade som töntiga turister, själv är bäste dräng! (detta skulle tyvärr visa sig vara sant dagen efter…)
Nåväl, efter att ha väntat in bilarna alltför länge på grund av herr Tholstrups något mindre utmärkta kommunikation med safarimanagern Matias lyckades vi ändå komma iväg. Det kunde inte börjat bättre då vi redan efter 100 meter såg en svart noshörning! otroligt mäktigt djur som till allas förtjusning beslöt sig för att korsa vägen mellan våra safaribilar, häftig start på dagen!
Tyvärr var det så häftigt det bidde.. Mycket kallt och för lite kläder på de svenska turisterna i kombination med något fattigt djurliv tog udden av safariturens förträfflighet, tur ändå att vi hade noshörningsträffen!
Eftersom vi lovat Maria att vi skulle vara klara klockan 12 (utcheckningen var kl 10) följde en mycket rask ihopvikning av tält och ihopsamlande av pryttlar innan vi kunde rulla från våra campingplatser kl 12.33..
Lunch intogs på Okaukuejo Camp i form av restaurangmat för vissa och hemlagat för andra varpå vi sedan började rulla upp mot Halali Camp som var vårt nästa mål. På vägen scoutade djur på egen hand; enter the story of hur man mutar NWR att köra offroad.
På vägen mot Halali ser Hanna hur en safaribil står still och två turister i denna bil verkar spana på något, Hanna frågar och de svarar att de ser lejon! Möjligheten att se resans första stora kattdjur öppnar sig på vid gavel. Albåges och Tholstrups stannar sina bilar och börjar spana, helt utan lycka då de är för långt bort för både kamera och kikare. En guide (som vi snart får veta heter Heindrich) från den andra bilen hoppar ur sin bil och går oss till mötes. Herr Tholstrup vars puls märkbart gått upp är ivrig ur sin bil men blir hejdad, ”please stay in your vehicle, it is not safe nor allowed to step out”, ”but that doesn’t apply to me, does it?” (ett medryckande skratt levererades för att understryka att det var roligt sagt).
Heindrich uppfattade Herr Tholstrup som ytterst sympatisk och bjöd in till att vara utanför bilen medan han skulle åka runt lejonen, som var cirka 200 meter bort, i syfte att få dem att stå upp och låta sig beskådas. sagt och gjort åktes det, lejon stod upp och vi kunde urskilja ett stående lejon på 200 meters håll. Vi hade sett lejon!!!! Alla var nöjda och glada då ytterligare 20% av The Big Five kunde kryssas i.
Herr Tholstrup var ju inte kanske riktigt nöjd här… han hade ju fått en oerhört fin kontakt med guiden Heindrich, det skulle utnyttjas.
Eftersom kontakten med den korpulente svensken var så bra var Heindrich mycket lättövertalad att åka ytterligare en vända till lejonen trots att offroad är strikt förbjudet i Etosha, alternativt önskade Heidrich låna Olles kamera eftersom han glömt sin egen och av detta skäl tog med honom… hursom var herr Tholstrup galet exalterad och hoppade in i guiden Heindrich bil efter det att de tyska tjejerna fått maka på sig så Olle kunde sitta i framsätet, fint skulle det ju vara när bästa kompisen skulle skjutsas!
några till bilar hade samlats på platsen och av någon anledning vill guiden Heindrich åka förbi samtliga innan han vände ut på savannen. Han önskade försäkra sig om att inte NWR såg honom köra offroad.. tyvärr var den sista bilen i ledet just det, NWR-personal… shit.. detta var inte bra hann Olle tänka och Franckes även agera på då de stack ögona böj om det skulle visa sig bli problem nu, polartag Filip!
Det som kunde gått galet gjorde inte alls just det, galet alltså. En snabb muta på 20 NAD (12 SEK) från Heindrich till vakt 1 och 2 gjorde att man nu fick köra offroad till lejonen!!
bildbevis nedan:
Lång text… ja det blir så ibland när man återberättar en ytterst adrenalinfylld händelse!
Kvällen spenderades sedan på Halali där ovan berättelse gick varm (100% från Herr Tholstrups mun). Leijonhjelms kontrade med att Nils spytt merparten av dagen, alla hade inte lika tur;(
Dagen efter med stort D infann sig då gruppen skulle köra ut ur parken och vidare mot Grootfontain. Ut ur parken tog vi oss via Namutoni där vi samlades för lunch eftersom vi splittrats under förmiddagen. Det hade setts elefanter, vårtsvin, oryx som slogs, hyenor som jagade oryx och lite annat smått och gott men pokalen togs hem av Egardts som fått se en LEOPARD! Häftigt!
En sydafrikan hade stannat bilen och viftade åt Egardts att titta vänster och där var den, en skygg Leopard som hastade in i vegetationen igen! inga bilder hanns med att tas då detta var första djuret på dagen för Egardts och de hade inte plockat fram kameran än!
Resan fortsatte sedan mot Grootfontain där gänget i skrivande stund befinner sig på Maori Camp för natten. middag har intagits, magar är fyllda för att imorgon åka vidare mot Tsumkwe!
