Morgonen var lite lätt kaotisk. Leijonhielms bil blev klar en timme senare än planerat och sen skulle det ju handlas. Det ryktades om att vi skulle luncha i Uis, men alla for iväg i olika grupperingar lite hipp som happ.
De första milen till Henties Bay var lättkörda på fin asfalt. Vi nosade säkert på 110 km/h. Men när vi vände inåt landet var det som att köra in i en vägg. Motvinden gjorde så att ena sidospegeln lade sig ned. Plötsligt orkade bilen inte köra i femman. Oron växte och när asfalten tog slut och ersattes av grusig tvättbräda steg den ytterligare. Vilken lättnad att plötsligt se 5 bilar uppställda vid sidan av vägen i öknen!
Men var var Tholstrups? Olle hade tydligen fastnat i järnhandeln innan avfärd och de kom därför insläntrande sist av alla. Exakt alla familjer hade misstagit motvinden för motorproblem och lättnaden var stor när vi kunde dela erfarenheten. Många i gänget har läst sannolikhetslära och konsensus rådde kring risken att samtliga bilar skulle ha motorproblem exakt samtidigt.
Nu var vi fulltaliga och kunde fortsätta.
Efter nån timme bestämde vi oss för att släppa ut lite däcktryck, vilket tar lite tid eftersom vi har 28 däck i sällskapet. Medan vi stod där dök Himbafolket upp och ville sälja smycken. Några av de yngre i gänget blev en aning generade av kvinnornas klädsel (eller brist på).
Herr Tholstrup ville naturligtvis köpa något, men helst något som inte var till salu. Med sitt smorda munläder lyckades han övertyga en av kvinnorna att sälja sitt fertilitetshalssmycke. Så om Himbafolkets barnafödande störtdyker så vet vi vems fel det var!
Vägen blev verkligen inte bättre utan snarare sämre och skakade (men inte störda) nådde vi till slut Mowani camp. Troligtvis den vackraste övernattningsplats som denna bloggare bevistat. Och med pool dessutom! Välbehövligt!