Från Tsumkwe avgick färden i två grupperingar. Leijonhielms och Egardts drog vidare medan övriga familjer stannade för Bush-Walk och samkväm med San-folket.
Egardts gick upp tidigt och tog täten. Deras avfärd gick ungefär en och en halv timme innan Leijonhielms.
Tsumkwe ligger bara några mil från gränsen till Botswana, och vägen dit var som vägen från Grootfontein till Tsumkwe: sandig och dammig med förlåtande (man kunde köra ganska snabbt).
Gränskorsningen var enkel och ganska snart kunde man köra vidare.
Under formaliteterna vid gränsen frågade vi byråkraten på Botswana-sidan om vägen fram till den stora vägen. Han smålog lite och sa något om att det kunde vara lite mer bumpy.
När vi (Leijonhielm) passerade gränsen kunde vi se i loggboken att Egardts var 1 h 20 min före oss.
Strax efter gränsen kom vi till en T-korsning. På frågan ”åt vilket håller ligger Maun?” fick vi pekfingrar i båda riktningar som svar av några lokalbor . Med facit i hand kan vi anta att hälften avsåg svara ”Maun är ditåt” och hälften menade ”den förra blåa bilen körde ditåt”.
Egardts hade alltså tagit höger där de borde ha tagit vänster. Ett snabbt SMS skickades till eftersläntarna om att hålla vänster vid skolan vilket var oerhört bra då mångas GPS apparater ville svänga höger.
Ett par timmar senare (ca 13 mil) kom vi åter igen ut på asfalt, och ytterligare några timmar senare närmade vid oss Maun. Då fick vi plötsligt sms från Mats, som meddelade att de kommit ut på asfalt (ca 3 h efter att vi gjort det). Mer om deras strapatsrika resa genom bushen i ett separat inlägg, men vi var båda familjer förtjänta av att ta in på rum på Island Safari Lodge. Även familjen Albåge valde att ta ett rum för en av nätterna på lodgen för att få ett litet avbräck i campinglivet.
I Maun lade vi tid på att återställa fordonen på diverse verkstäder, vilket var välbehövligt. Botswana i allmänhet, och Maun kanske i synnerhet, befolkas av oerhört hjälpsamma, driftiga och gladlynta människor. Bilarna hade knappt rullat in på verkstäderna innan det kryllade av människor under dem.
Sammanlagt 3 stötdämpare, en diffklumpspackning, två sidospeglar, en jeepdunkshållare och ett däck behövde bytas. Mer om det i ett annat inlägg.
Vi valde den första dagen hela gruppen var samlade en fin middag på lodgen och klädde både vuxna och barn i tjusiga kläder passande den tjusiga restaurangen. Maten var det förvisso inget fel på (lammlägget var jättegott) men vare sig vuxna eller barn hade energi att vänta till klockan 21(!) innan maten dök upp så idag bidde det egenlagad middag vid bilarna istället. Detta passade samtliga i sällskapet utomordentligt bra då vi hade storhandlat i Maun på dagen (både Krims de lá krams och mat inhandlades, Andreas och Olle köpte hattar, Sara handlade urtjusig klänning, Andrea och Hanna köpte matchande halsband och barnen fick armband och halsband).
Imorgon går färden norrut, genom nationalparkerna Moremi och Chobe, där vi kommer att sova bland djuren! Tuff körning utlovas! Äntligen!
